SNO Team Scania

Det var ju kul att det gick bra för en del. Kul också med stor uppslutning från ledarnas sida.

För några av oss andra så var det lätt att inte skratta.

Började redan på 1:an. Orienterade säkert fram till brantkanten som skulle ta mig till kontrollen. Jag fick den inte och Niklas påpekar att vi sprang 2 meter ifrån reflexen. Det är ju så att är man säker så stannar man där kontrollen ska vara och letar men det var tydligen inte jag; så jag fortsatte.

75 meter längre fram kom jag till en sten med reflex. Perfekt, tänkte jag, men det fanns liksom ingen sten på kartan i närheten av kontrollen. Närmaste sten på kartan var 300 m därifrån. Tänkte att jag får läsa in mig på branten och börja om men på väg dit hittade jag min kontroll. Stenen låg under ringen eller strecket.

Sen gick det bra ett tag. Sprang om Sara, Olsen och Kax och efter ett par kontroller kom jag ifatt Bäckis och Björn.

Valde sedan höger på långsträckan (jag hade inte extrakontrollen) och varken Björn eller Bäckis valde det vägvalet. Det borde inte jag heller gjort. Sprang och trixade på otydliga stigar med rötter på. Sprang på spänger som låg under 50 cm vatten. På slutet av sträckan gällde det att följa stig och sedan göra en kort skogslöpning till kontrollen. Tappade bort stigarna och hade inte koll på höjderna. Passerade kontrollhöjden i tron om att det var en höjd innan. Kom för långt men kunde inte läsa in mig. Gick och spatserade och vred och vände på kartan, men det gick inte.

Hade gett upp och var på väg hemåt när jag otroligt nog så lite lampor. Hittade kontrollen och kom ifatt Bäckis (vad fan gjorde han där vid den tidpunkten). På väg till nästa kontroll kom jag ifatt Niklas (vad fan gjorde han där vid den tidpunkten).

Niklas var lika munter som jag.

Vid vägpassagen fanns tre hurtiga ledare som skrek "bra Pål". Kändes sådär.

Resten av banan gick lite bättre. Missar som i vanliga fall hade varit katastrof sågs nu som ett falll framåt. Skärpning till nästa gång.